Blommor och bin!

Idag välkomnar vi Noel till världen! Finaste Sandra och Freddy har fått en liten grabb. Fast han kom inte idag, i tisdags tror jag, men nyheterna nådde mig i morse. Det firade vi med toblerone och en öl ikväll! På tok för mycket toblerone, men jag kommer hålla Noel ansvarig för ett par kilo när han växer upp. Han kanske kan bli min PT?

Ikväll pratade Charlie om sina kusiner, vilket i slutändan hamnade i en diskussion om blommor och bin. Hon skulle säga något om Haylie och Addy (de amerikanska kusinerna) men kom inte på ordet kusin. Jag upplyste henne, och sa att de är dina kusiner. Just det, sa Charlie. Och Sienna, Alannah och Taylah (grannarna) också! Nej, började jag förklara. De är dina kompisar. Why, undrade hon så klart, så jag började förklara att hon har samma blod i ådrorna som sina kusiner. För deras pappa och hennes pappa är bröder. För att nana och farfar träffades och sen fick de två pojkar. Yes, säger Charlie, Greg and Jono! Just det. Och sen fick Greg två flickor (Haylie och Addy) och pappa fick en flicka (dig). Bahahahahahah, börjar hon skratta. Pojkar kan inte få bebisar! Nja, sa jag, men de hjälper liksom till. How? undrar fröken så klart, och sen förstår ni alla vart den diskussionen ledde…

På söndag är det finaste Johannas födelsedag! Jag kan inte fatta att hon redan ska bli FJORTON! Allvarligt! Nu kommer hon snart be mig köpa ut när jag kommer på besök!!! (vilket jag SÅ KLART ALDRIG skulle göra, om jag nu behöver poängtera det =) ). Fjorton…då är man ju så stor! Så vuxen! Men omvärlden (inklusive jag) ser dem som så små. Inte för att de är små, utan för att vi försöker bevara dem små lite, lite till, innan de liksom flyger iväg. Kanske. Jag var fjorton år 1995. Jag borde nog sluta skriva där, låt oss inte vandra längs med memory lane, i alla fall inte mellan åren 1994-1998. Tänker jag tillbaka så var åren tretton till sjutton rätt jobbiga. Låt oss istället nöja oss med att när jag var 14 var Ingvar Karlsson statsminister och Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest var Jan Johansens “se på mig”. Några associationer till Finja, guldkusten och killar på moppe fladdrar också förbi. Men nu lägger vi på locket för den epoken igen innan för mycket sipprar ut, och hoppas och tror verkligen innerligt att Johanna är kapabel att hålla balansen och huvudet högt och kommer ut oskadd på andra sidan. Vilket hon så klart gör! För det finns få så unika tjejer som Johanna, som helt går sin egen väg och har en så stark personlighet. Finaste Johanna, läser du det här så ska du veta att jag älskar dig och önskar dig världens bästa födelsedag!

Nu ska jag gå och lägga mig. Klockan är halv tolv och imorgon är det jobbedag igen. Den här veckan har rusat förbi! Det gör mig orolig, för det betyder att det bara är TVÅ veckor tills vi åker och jag som inte fått hälften gjort!!!!! AAAARRRRHH! Andas, andas, andas…så ja =)

Kram och godnatt allihopa

Advertisements

Leave a comment

Filed under Om allt och inget

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s