På tal om språkpoolen

Ett annat exempel som styrker “språkpoolsteorin” slog mig precis. Ibland leker hon med sina kompisar här. Hon kanske kommer in och frågar mig något, eller jag fångar upp henne när hon springer förbi och frågar henne om om de vill ha en glass. Charlie använder nästan uteslutande “ice cream” för glass, men i ett sådant läge, när jag precis talat om “glass”, vänder hon sig till sina vänner och frågar dem “do you want glass”. Hon ser precis lika glad och självklar ut som om hon frågat om de vill ha icecream. Barnen ser smått förvirrade ut så klart, och igen får jag påpeka för charlie vilket ord som hänger ihop med vilket system. Ordet “glass” ligger helt enkelt närmast på tungan…

I små barn som Charlie blir “språkpoolen” en oskyldig, oreflekterad handling. Men jag tror inte hon är helt ute och cyklar. Medan vi tidigare har sett språk som separata system, så visar fler och fler studier på att människor använder språken ungefär som charlies “språkpool”. Tvåspråkiga blandar hejvilt, det ser ni själva i mina texter, bland ord och fraser som passar bäst för att uttrycka det man vill säga till den publik man har. Skillnaden, antar jag, är att man som vuxen ser skillnaden mellan språken.

Jag trodde Charlie vid den här åldern också skulle göra det. Jag har så klart läst mycket i ämnet, och den uppfattning jag får i de studier jag fördjupat mig i, har varit att barnen klart och tydligt kan hålla isär – eller i alla fall se skillnad – på språken redan långt innan 5-års åldern. Självklart läser man varje studie och jämför utvecklingen med sitt eget barns utveckling, eftersom det är de referensramar man har. Handlar inte om att jämföra barn, vilket man så klart aldrig ska göra, utan om vilka erfarenheter man har.

Men kanske har de inte visat hela bilden. Charlie kan också förklara för någon att hon kan två språk, att “glass” är svenska och “ice cream” är engelska. Att mamma pratar si och pappa pratar så. Men skulle man fördjupa sig vidare så är det inte så hon använder språken. Hon kan förklara att ett äpple är rött och en banan är gul, men i den smoothie som representerar verkligheten kan hon inte särskilja en apelsin från ett plommon.

Nu svamlar jag igen, dags att gå och sova…

Och tack Jenny, för din feedback!! Man kan så klart se hur många som kommer och tittar på ens blogg, men man vet aldrig riktigt om folk egentligen bryr sig. Eller ens om det spelar nån roll om folk bryr sig, för vem skriver man till – egentligen? Varför skriver man, egentligen? Jag vet att mina första inlägg för sju år sedan var som present till pappa, för att han skulle få hänga med i livet här nere på nått sätt. Men har det ändrats idag? När alla de tidigare inläggen försvann så var det inte för pappas skull jag blev förtvivlad, det var för min egen. Som om en del av min historia på något sätt försvunnit. Jag kan inte minnas alla saker jag gjort eller ideer jag haft, men bloggen blir ett sätt att bevara det. Men om jag då skriver för mig själv, varför gör jag det inte i ett worddokument istället? Kanske blir det en länk mellan ursprungsiden – att folk fick följa livet här nere – och nya skäl som kommit därefter. Svamel var det ja…..godnatt!

Advertisements

1 Comment

Filed under Om allt och inget

One response to “På tal om språkpoolen

  1. Ledsen att vi inte kommenterar men vi läser ofta. Så klart vill man ha feedback och jag är ofta inne. Antar det är så att fokus ligger på att läsa och sen stannar det vid det, men vi är ytterst tacksamma över att du vill dela med dig av din vardag. Känns som om vi kommer närmare er därnere down under. Kram Helen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s