flight #2

Så sitter jag här igen, på Sydney flygplats på väg mot Sverige. Där jag var för inte mindre än 11 dagar sedan…Ren business trip den här gången, ska gå på SWEA Sverigemiddag med anledning av det fina stipendie de ger mig. Dyr middag, de flyger över mig och betalar för allt uppehälle, så det blir en si sådär 20 000 kr middag! Jag är tacksam, både för stipendiet och för möjligheten att komma och träffa människorna som tror så mycket på min forskning.

Flyger in till Stockholm den här gången och åker direkt till centralen för att äta frukost med två av SWEA-medlemmarna. Därefter bär det av till Täby och syster Josefin med familj. Där tillbringar jag tisdagsnatten, innan jag på onsdag åker till Västerås och minglar lite. På torsdag ska vi på båttur på Mälaren på dagen och sen är det först mingel med landshövdingen och sen middag med organisationen, innan jag checkar ut på fredag morgon och åker direkt till Arlanda och hem.

Känns lite konsigt…för 4 år sedan, när jag för första gången flög med Charlie, då 11 månader, trodde jag att att jag aldrig mer skulle kunna njuta av ett flyg (jag gillar att flyga). Det var lite av en chock för mig att flyga med småbarn. Inte dricka kaffe för tänk om turbulensen skvätter kaffe på barnet, att ständigt tänka på att det viktigaste var att hon var nöjd, innan man kunde tänka på sig själv. Så är det inte längre, så klart. Hon har nu gjort 4 långdistansflyg (till Sverige) och åtskilliga kortare flyg och varje flyg är lättare och lättare (i alla fall om man räknar från när hon var två och frammåt). Nu är det rent av mysigt, vårt förra flyg gick hur bra som helst och vi myser, tittar på film och äter godis. Och kaffe kan jag dricka igen.

Men så sitter jag då här, fem år senare, och ska faktiskt flyga den långa sträckan själv. Men nu är det inte så roligt längre, utan det känns mest ensamt. Jag har försökt tala om för mig själv att det är hur bra som helst, jag kan mysa med film utan att bli avbruten, läsa böcker, äta godis. Men det känns ändå lite ensamt. Hela resan känns rent av lite mer som att åka till Melbourne för jobb, än som att jag ska åka till Sverige. Inte alls samma känsla av att flyga “hem”. Men roligt ska det bli i alla fall, det är liksom ett jobb jag ser fram emot, men poängen är väl att det helt enkelt är annorlunda än att flyga “hem”.

Nej, nu ska jag fixa lite shopping tänkte jag =)

Ses på andra sidan

Advertisements

Leave a comment

Filed under Om allt och inget

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s