Att rädda livet på folk är en ansvarslös politik

Så nu har rösterna räknats, och vi hade ett valdeltagande till EU-valet på runt 50%.

På den positiva sidan, så blir jag glad att MP gjorde så bra som de gjorde. Grattis!!! Och grattis till alla andra partier också, som lyckats bra.

Och så till den negativa sidan. Sverigedemokraterna. Jag förstår nu att jag måste låta tjatig, särskilt med tanke på att EN AV FEM från Hässleholms kommun röstade på SD, och de flesta av mina läsare kommer från just den kommunen. I fina lilla Tyringe var det hela EN AV FYRA som röstade på SD. Så kanske har ni hört mina åsikter tidigare.

Nu röstade jag själv grönt. Valde mellan vänstern och grönt. Morfar var dedikerad blå moderat, likaså är min faster. Kul för dem, jag gillar ris och de gillar potatis. Så även om jag röstar grönt och rött, så kan jag ändå glatt kasta mig in i en blå debatt också (även om jag inte skulle rösta ditåt, hehe). Kapitalism eller inte, i grunden följer vi samma ideologi, en tro på människans lika värde. Huruvida skatten ska vara hög eller låg kan ge en meningsfull debatt om hur ett land bäst drivs. Men medan tio av de 11 partierna (jag måste medge att jag har begsänsad kunskap om några av dem, så jag hoppas jag har rätt) delar den humanistiska världssynen (om än inte inte synen på kaptialism), så faller SD UTANFÖR! Sverigedemokraterna delar INTE min humanistiska världssyn och partiets höga röstdel skrämmer mig.

Så i Hässleholm röstade 20 procent på Sverigedemokraterna. I Tyringe var det över 24 procent. I Bjärnum var det 28 procent! I Kristinehem-Ekedalsområdet (som rent tekniskt fortfarande är mitt valområde) var det 9 procent av någon anledning.

Så vilka är då dessa som röstar Sverigedemorkaterna, och varför? Det som jag starkast motsätter mig hos SD är deras icke-humanistiske världssyn, så låt mig reflektera kring det:

1. Delar SD’s väljare deras syn på människors (o)lika värde?

Om så är fallet, så går Sverige en skrämmande väg som påminner om dagens Grekland eller ett tankesätt som fanns i hela världen för sisådär 70 år sedan. På den tiden var det inte ovanligt att länder hade “stängda” gränser, gjorde urval i vilka som fick komma och fly från döden och hur de skulle klara sig när de väl kom fram. Australien drev samma politik, en selektiv syn på människan (mannen, kvinnan, barnet) där vissa “förtjänade” att överleva medan andra inte. Ofta beroende på var de kom ifrån, vilken kultur de växt upp i och hur långt ifrån vår egen kultur de ligger. Ju längre bort (kulturmässigt) man låg, desto sämre chanser hade man. Den slags politik skrattar många (???) åt idag och tar avstånd ifrån. Eller?

2. Menar SD’s väljare att SD inte har en olikvärdig syn på människor? (Menar de alltså att jag missförstår SD och att det jag utgår från är fel?)

Vad jag önskar att det här vore sant. Då är det bara jag som har fel, som inte vet tillräckligt mycket om deras partiprogram. Men bevisen är många och dag ut och in står det om SDs medlemmar som fäller rasistiska kommentarer och tror att Islam är något farligt. Deras hemsida (om flyktingpolitik) börjar så här:

“De senaste decennierna har Sverige tagit emot allt för många människor på allt för kort tid. I många fall mångdubbelt fler än våra grannländer och invandringen till Sverige fortsätter att ligga på rekordhöga nivåer. Denna ansvarslösa politik….”. (https://sverigedemokraterna.se/var-politik/vara-viktigaste-fragor-2/invandring/)

Tänk till när ni läser det, för vad det egentligen står är så här:

“De senaste decennierna har Sverige räddat livet på allt för många människor….I många fall har vi räddat livet på mångdubbelt fler än våra grannländer….Att rädda livet på folk (eller ge dem bättre förutsättningar för framtiden) är en ansvarslös politik…”

Texten fortsätter i samma anda, förklarar att vi måste begränsa invandringen. Där ska vi stå längst fram i kön, skicka några till vänster för att överleva och andra till höger, utvalda att dö eller leva i missär. Och det valet gör vi utifrån värderingar, bakgrunder och kulturer som VI anser värdefulla. Låter det bekant? Ärligt talat, exempel på SD’s rasistiska världssyn kan göras ofantligt lång och jag forstätter en annan dag. Jag slutar däremot med dem nu, för jag tror att väljarna redan vet om dem. Så om man vet om dem (vilket utesluter denna nummer 2), men inte delar dessa uppfattningar (nummer 1), vad finns då kvar?

3. Bryr sig SD’s väljare inte om SD’s människosyn, utan röstar på partiet av andra anledningar?

Bryr man sig inte om dem, eller förtränger och ignorerar man det? Vill man inte veta om dem, vill man inte lyssna, vill man inte se? Tänker man att “jaja, visst håller jag inte med dem om det, men i [den här andra frågan] har de en poäng”?. Här tror jag (eller hoppas) att många av SD’s väljare är. Jag undrar om de kanske tänker att något måste ske.

Ingen vill egentligen betala mer pengar än nödvändigt till staten, men de flesta i Sverige håller ändå med om att betala skatt är bra för samhället. När det kommer till skatt, kapitalism etc etc så klarar man av att behålla “the greater good” i tanken, man ser utanför sitt eget hus och kan se en gemensam förändring som är bra för samhället. Men här tar det kanske slut? Här behöver man kanske tänka steget längre, inte bara vad som är bra för Sveriges samhälle, utan vad som är bra för det globala samhället – hela världen betyder det.

Jag tror att ett globalt tänkande är nödvändigt i en global värld. Medan vi fram till nu har lärt oss att “om vi gör si så blir det ” (t.ex. om vi betalar högre skatt så får vi bättre utbildning/sjukvård…). Men vi lever idag i en global värld. Världen blir mindre – inte bara så att vi reser mer och att vi svenskar har möjligheter i andra länder, men vi har också kommit närmare dem. Ett globalt tänkande behöver se till konsekvenserna längre fram: Om vi gör si, så blir det så, och SEN SÅ HÄR. Glöm inte att det sen blir “så här” GLOBALT. Om vi väljer att ta emot mindre flyktingar, som “bara” är en liten del av SD’s politik, (om vi gör si) så blir det att vi har mer pengar till “oss själva”. Låter ju toppen!!! Mer pengar i er ficka! Men hur blev det sen, i den globala världen, för människor utanför Sveriges gränser? Vad hände med dem? 

Kanske tar nån annan till sig dem (trots allt så tar ju Sverige emot DUBBELT så många som grannländerna, *klapp på ryggen*). Men låt mig försöka mig på en jämförelse:

Jag har ett rätt fint hem. Grannen har också ett rätt fint hem. I världen finns miljoner barn, kvinnor och män som behöver fly från sina hem för att de riskerar att dö av svält, förföljdelse etc. Men låt oss låtsas att det bara fanns 5 (Zara, Hui, Hoy, Maria och Abraham). Jag låter två barn komma hem till mig, men gnäller över att vi måste dela sovrum och inte längre kan äta på fin restaurang på fredagskvällen utan får nöja oss med mexikanska tacos framför tvn. Grannen (den snåle fan) låter bara ett barn komma hem till honom, så därmed kan han fortfarande gå ut på middag! Jag tänker sluta hjälpa ett barn, för jag gör mer än vad min granne gör:

Slutsats 1: Grannen fortsätter att bara låta ett barn komma, och jag tar också ett. Vi har hjälpt 2 barn tillsammans, Zara och Hui och vi kan gå på restaurang. Men vad händer med Hoy, Maria och Abraham? Jo, de sitter med en k-pist riktade mot huvudet utan nån mat alls.

Slutsats 2: Grannen skärper till sig och tar emot två barn, men jag fortsätter med ett (jag har ju trots allt redan tagit emot många barn!). Vi har hjälpt 3 barn tillsammans, Zara, Hui och Hoy. Grannen kan gott nöja sig med tacos ett tag medan jag går på restaurang. Men vad händer med Maria och Abraham? Jo, de dog i ett flyktingläger i Afrika.

– Jaha, säger min fiktiva SD kompis. Men vår poäng är att vi hjälper dem PÅ PLATS!

– Jättefin ide, säger jag till honom!!! Men fram till dess att vi faktiskt lyckats göra det (och då är det ändå någon som bråkar eller inte har mat nånannanstans), så kan vi fan nöja oss med tacos och lite skit i hörnen medan vi tar emot de som behöver vår hjälp. Vi kan fan nöja oss med gröt om om det kan hjälpa några till, för tro det eller ej, där är fler än fem människor som behöver hjälp här i världen. Dessutom är folk för feta nu för tiden i alla fall, så lite bantning är nog bra för själen.

Låt mig förargas över deras syn på det mångkulturella samhället i en annan post…

Puss och kram!!! =)

 

 

Advertisements

Leave a comment

Filed under Om allt och inget

Hipp hipp hurra för imorgon är Johannas födelsedag!

Imorgon fyller finaste Johanna hela femton år. Var har den tiden tagit vägen? FEMTON ÅR!!!! Förra helgen hade hon konfirmations- och födelsedagsfest. Hon hade önskat sig pengar, pengar som hon ville använda till en flygbiljett för  att komma och hälsa på MIG!! Men jag var lite nojig över biljetterna, för hon ville komma i december, högsäsong, fullbokat o.s.v. Så efter överläggning med syrran bestämde vi att vi fixar biljetten i förväg, så det gjorde vi! Så sist av alla paketen på festen (jag var med via telefon) så fick hon också biljetten. Den 12 december flyger hon (SJÄLV!!!!) och landar i Sydney 13 december. Hur det här nu ska gå till rent praktiskt skriver vi om en annan dag…I alla fall så har planerna börjat smidas, funderingar kring vad vi ska hitta på. Ni som varit här och hälsat på, vilket tyckte liksom ni var roligast att göra? Hon är här över jul och nyår så det går åt några dagar till det, så vi kommer inte hinna med allt på min lista, men jag väljer bland saker så som Blue Mountains (med övernattning och the Jenolan Caves), camping söderut längs kusten eller innåt landet, Sydney (Luna Park, Taronga kanske, akvariet kanske), Big Rock, kanske en minisemester nån annanstans (Melbourne, Queensland…), Symbio…Nyår hade jag bestämt skulle vara i Sydney men nu blir det osäkert, där är inga hotelrum kvar!!! Men speciell kommer nyår bli i alla fall, hur det än spelas ut.

Allt är bra här hemma. Charlie har två lösa tänder (framtänderna nere) och har fått så kallade shark teeth, vilket innebär att de riktiga tänderna redan kommit upp bakom mjölktänderna. Hon börjar bli rätt duktig på att läsa nu också. Jono är allt som vanligt med, och mig också. Ofantligt stressad för tillfället med avhandling, jobb och familj, men det går ändå. Igårkväll var jag ute med det svenska tjejgänget så idag har jag varit lite dammig…Trots att jag hade förhandlat mig till en sovmorgon vaknade jag 7.45 och kunde inte somna om, fastän både Charlie och Jono sov. Så när Charlie kom intrillande i sovrummet 8.30 så var jag redan fullt vaken, om än samtidigt trött, så det var bara att pallra sig upp. Sen har det varit full rulle hela dagen, marknad i morse, köpa ny cykel till Charlie, ut och cykla, åka till tippen…Så jag är rätt så säker på att jag inte kommer lyckas hålla mig vaken ikväll när jag läser bok för Charlie, utan jag kommer nog slockna jag också. Tog ut linserna och på med pyjamasen i förebyggande syfte =)

Godnatt med er

Leave a comment

Filed under Om allt och inget

Första skolfotot

image

Leave a comment

May 10, 2014 · 14:23

Celiaki och silent reflux

Så igår var vi tillbaka hos Dr Bob (han heter egentligen Dr Gupta, men är en fantastisk barnläkare som alltid skojar med Charlie att både han och hon heter Bob och är fem år gamla – så han kallas Dr Bob i vår familj). Utfallet var som förväntat, och celiaki är bekräftat. Gör ingen skillnad här, hon har varit på en strikt glutenfri diet i sex veckor redan så bekräftelsen förändrade inget som det inte förändrade för sex veckor sedan, om ni förstår vad jag menar. Och hon är duktig! Hon frågar alltid om det är gluten i det hon får av andra och om de andra inte vet så äter hon det inte. Vi har lagt in glassar i skolans frys som hon kan få när något barn i klassen tar in t.ex. tårta för att det är födelsedag eller liknande.

Efter besöket med Dr Bob fick vi träffa en dietist. Igen, jag har sagt det förut och säger det igen, att när en familjemedlem blir diagnostiserad med celiaki, och ingen annan i familjen redan har sjukdomen, så kan jag förstå känslan av ofantliga matförändringar. Men inte för oss, nästan all mat i vårt hushåll är ju redan glutenfri! Så det blev lite traggigt hos dietisten trots att vi förklarade för henne att jag har 30 års erfarenhet och Jono 11 års erfarenhet av glutenfria dieter, men vi fick ändå sitta där och titta på innehållsförteckningar över vad som är glutenfritt och inte (och så klart kammade vi hem alla rätt)

Hemma hänger Jono på tåget – det finns numera inget vanligt bröd och ingen vanlig pasta, som var de två stora glutenprodukterna innan. Den stackaren är minoritet nu, och hjärtat värmer när jag ser hur han är runt Charlie med mat. OM han äter något som det är gluten i, och som han vet att lilltjejen tycker om, så går han och gömmer sig! Häromveckan sov vi på hotell. När vi skulle äta hotellfrukosten brast våra hjärtan något, när Charlie först glatt utbrister att där är croissanter som hon älskar! Nej, älskling – det går inte. Sen såg hon coco pops (flingor), men det går inte heller…sen såg hon muffins, som inte heller gick. Charlie har också ätit på det aktuella hotellet många gånger med Nana (rotary frukost), och får alltid pannkakor. Nana känner de som jobbar i köket, så de fixar glass till henne också, men det blev så klart inga pannkakor heller. Men de hade glutenfritt bröd i alla fall. Hon ville ha en rostad macka med honung (hon får inte längre äta vanlig vegemite heller, bara glutenfri som de inte hade). Pappa tyckte Charlies honungsmacka så god ut så han gick och gjorde en muffins (English breakfast muffin), en med honung och en med vegemite. När han sitter och äter och pratar med Charlie om hur gott det är med honung tittar hon på pappas macka och säger “oh, I really like those…”, varpå pappa lägger ner muffinsen, deklarerar att den smakar inget gott ändå, och slutar äta den.  Sen går han upp och fixar en skål glass till henne istället! (låt oss ignorera att det var glass direkt efter frukost). Naaaaah! Jag har sagt till honom att det är klart att hon måste lära sig att folk runtomkring kan äta saker hon inte kan äta, men han fixar inte att vara den som gör henne ledsen/avundsjuk…. I vilket fall som helst måste det ju kännas bättre för henne att det inte bara är hon, utan mamma också.

I alla fall, så skulle jag inte skriva om det. Dr Bob berättade något annat intressant också. När de tittade i Charlies hals såg de att hon hade lindrigt inflammerad matstrupe, och berättar att hon har SILENT REFLUX!!! Jag berättade (vilket jag tror jag berättat för dem tidigare när vi gett hennes sjukdomshistoria också) att hon hade silent reflux (typ som halsbränna) som spädbarn, och döm om min förvåning när hon fortfarande har det! Men han sa att det är väldigt milt och ingenting som han anser behöver göras något åt för tillfället, och att det händer ibland när de gör endoskopi av andra anledningar att de ser detta. Det var bra att de såg det, nu kan vi också tänka på att inte ge henne mat som är förknippat med halsbränna (fet mat, starkt mat, syror etc). Kanske är det också därför som hon ibland har ont i magen? På nått sätt känns det också skönt att det har bekräftats att det var silent reflux som barn också. På spädbarn gör de sällan endoskopin för att fastställa silent reflux, utan det var mer en attityd som sa “vi testar medicinen – om den hjälper så vet vi att det var rätt”. Så lille Charlie, 3 månader, fick Losec. Det är inget kul att medicinera sina spädbarn, särskilt inte när man inte helt hundra fastställt orsaken. Men jag var ganska säker på min sak (det var JAG som sa till läkaren att jag trodde hon hade det), och hon behövde bara medicinen i en månad innan smärtorna lindrades. Men uppenbarligen har hon alltså haft milda uppstötningar under en längre tid även efter det. Igen, inget allvarligt, inget de gör något åt när det är lindrigt, men bra att veta.

Nehe, dags att jobba denna fina lördag när Jono och Charlie är i Sydney

J

Leave a comment

Filed under Om allt och inget

Love!

image

Leave a comment

May 7, 2014 · 10:48

Vinter

image

Nu jar vintern kommit och trasmattorna åkt fram! Den var tidig i år och vi njuter av elementet på kvällen

Leave a comment

Filed under Om allt och inget