Charlie

Nu till de viktiga sakerna som jag vet många är mer intresserade av än min forskning =)

Challe mår bra! Jag mår bra! Jono mår bra! Vi är bra!

Allvarligt, fyraåringar är dödskul. Den absolut bästa åldern. Nu njuter jag av ALLT. När de är yngre är det alltid något som tär på en, hur mycket man än älskar ungarna. Som bebisar måste de matas, torkas bajs, lida av sömnbrist, trött rygg (som förvisso inte försvunnit). När de blir lite äldre måste de passas på så de inte stoppar legobitar i halsen, äter giftiga bär, kryper i hundbajs…Därefter får de utbrott till höger och vänster för att de inte riktigt kan kommunicera vad de vill, eller helt enkelt kräver att få vad de vill. (Förlåt alla gravida vänner, jag menar inte att skrämma er! =) ). Men nu, nu är det riktig harmoni. Hon är rolig, förståndig, snäll, omtänksam och resonlig. Man kan prata med henne om det är något och varje dag kläcker hon ur sig de roligaste sakerna! Man behöver inte passa på henne hela tiden när man är iväg utan hon kan gå 20 meter ner till lekparken och leka med kompisar utan att man behöver titta på henne hela tiden eller putta henne på gungan, hon kan springa fram och tillbaka till grannarnas hus och hon hittar minsann aldrig på hyss. Hon får sällan utbrott utan vi kan oftast komma överrens. Hon har t.o.m. accepterat att resten av påskgodiset (4 kg) kommer att ransoneras ut på lördagar framöver och hon tar inte ens något från godisskålen som står framme. Hon är gosig och kramig och vill vara kompisar med alla. Så japp, fyraåringar är kul!

End of chapter =)